Artikeln producerades ursprungligen 12 oktober 2011, vissa fakta och priser kan har förändrats sedan dess.

Lamborghini Aventador LP-700-4

Den sista tjuren har fallit för svärdet i Barcelona efter att folket där röstat emot tjurfäktningen så att den numera är förbjuden. Lamborghini har dock släppt loss en ny tjur med mer muskler och kraft än någonsin som kommer fortsätta sätta skräck i matadorerna. Aventador är namnet på den nya tjuren från Sant’Agata Bolognese!

Vi har tagit oss ner till Italien och Lamborghinis födelseort för att bekanta oss med det kraftfullaste märket någonsin producerat. Precis samma resa som vi gjorde för två år sedan för att testa märkets dåvarande kraftpaket, Murciélago LP-670-4 SV, en bantad Murciélago med 670 hästkrafter från V12-motorn på 6.5 liter. En best som kunde få nästan vem som helst att bli rädd för den. Kommer nya Lamborghini Aventador att kunna uppbringa samma känslor?

Inte nog med att Lamborghini gett Avantador mer pulver i motorn, man har även på ett kompromisslöst sätt gjort en konstruktion som handlar om att hålla nere vikten. Man har löst detta genom en så kallad monocoque helt i kolfiber som ger en otrolig vridstyvhet, men samtidigt låg vikt. Tekniken för att bygga upp bilen på detta sätt finner man i stort sett endast hos mycket avancerade racingbilar. 

Ett par dagar innan avresan fick vi ett mail med en fråga från en kollega i branschen om vi hade sett det senaste på en motorblogg där en vit Lamborghini Aventador hade fotograferats liggandes djupt i ett dike vid sidan av vägen. Enligt texten på siten vittnade det om en vårdslös omkörning och att det var Lamborghinis pressbil som det handlade om. Något som man som journalist helst ville slippa höra så nära avresan. Väl nere på plats visar det sig dock att det fanns en bil till, en svart ursinnig tjur till vårt förfogande. 

Efter en snabb genomgång rullar vi ut från fabriken. Alla stirrar trots att det borde rulla ut flera likadana bilar varje dag för test. Men det är lätt att förstå de som inte kan låta bli att titta. Aventador kan med sin kantiga design nästan jämföras med ett så kallat stealthflygplan som skall lura radarn. En del linjer kan liknas vid de som fanns på den extremt limiterade versionen, Reventon, en vidareutveckling av Murciélago. Aventador har fått en ännu kantigare design. Numera kan man inte manuellt fälla upp några luftintag eller vingar, det sker numera automatiskt vid farter över 70 och 120 km/h.

Växellådan, som inte är någon dubbelkopplingslåda, utan en 7-växlad så kallad ISR-låda och har tre lägen, Strada, Sport och Corsa. I vanlig stadskörning fungerar Strada perfekt, möjligen på gränsen till att vara aningen slö. Slöheten försvinner drastiskt när man ändrar till Sport, då blir lådan blixtsnabb med mellangas vid nedväxlingarna. Det härliga ljudet från mellangasningarna åstadkommer lätt gåshud! Det är dock vid det sista läget, Corsa som den totala skräckenblandade förtjusningen infinner sig hos föraren. Bilen fullkomligt exploderar vid varje växling. Rörelsemomentet i bilen, som mer kan liknas vid en katapult, är så kraftfullt att man undrar om detta kan påverka väghållningen. För vanlig landsvägskörning och på slingriga vägar som vi kör Aventadoren på räcker Sportläget gott och väl.

Att det sitter en V12-maskin på 700 hästkrafter bakom stolarna är något man absolut inte behöver tvivla på när pedalen pressas ned mot golvet. Ljudkullisen från de tolv cylindrarna är en fröjd att avnjuta och man ligger lätt och okynneskör på låga växlar och på högt varvtal för att maximera njutningen. 

Något som får det svenska hjärtat att slå lite extra är att Aventadors fyrhjulsdrift kommer från svenska Haldex och att delar i fjädringen är tillverkad av Öhlins. Prestandasiffrorna som Avenatador bjuder på får även de hjärtat att slå lite extra, avstampet från stillastående till 100 km/h sker på endast 2,9 sekunder och tiden till 200 tar endast 8,9. Toppfarten ligger på hiskliga 350 km/h, något vi tyvärr inte får möjlighet att testa på grund av den förhållandevis täta Italienska trafiken.

Avetantador är trots sin vulgärt starka motor och sin nackbrytarliknande växellåda en lättkörd bil. Visst är den stor men man har förhållandevis god utblick från bilen om man jämför med tidigare Lamborghinimodeller där den snarare var obefintlig. På de slingriga bergsvägarna ovanför Bologna får bilen bekänna färg men visar aldrig en tillstymmelse till mattning. Lamborghini har gjort sin läxa bra denna gång och byggt en bil som tål att hanteras med brutal hand. Och det är just detta som får en att inse att bilen är lättkörd, du kan köra den hårt men den kommer ge tillbaka även om du inte är en fullfjädrad racerförare. Något som i modeller likt Countach, Diablo, och till viss del Murciélago, inte gick eftersom de var så otroligt svårkörda och brutala för sin tid. Länge leve tjuren från Sant’Agata Bolognese!

+ Otroligt kraftfull, fruktansvärt cool och ovanligt lättkörd.

– Inte för att det egentligen är ett minus men har den vildsinta, svårkörda Lambon sett sina bästa dagar i och med Aventadoren?