Artikeln producerades ursprungligen 25 februari 2014, vissa fakta och priser kan har förändrats sedan dess.

Jaguar F Type S, Atlantkustvägen, Norge

Atlantkustvägen i Norge är en väl omtalad vägsträcka som inkluderar partier som Trollstigen och Geiranger. Så känd att Cars Collection inte kunde låta bli att välja denna sceniska väg för att testa Jaguars senaste och högljudda nyhet F-Type S.

Det har tagit många år, hela 40 för att vara exakt, för Jaguar att äntligen släppa lös denna strikt tvåsitsiga kabriolett. Senast märket hade en liknande modell var E-Type vilken slutade produceras i mitten av 70-talet. Att det tagit såpass lång tid för märket att följa upp modellen torde skyllas på vilken otrolig megasuccé E-Typen blev och därmed omöjlig att överträffa. Den verkliga anledningen är tyvärr inte lika märkvärdig och har med dålig ekonomi att göra. Det var först när Indiska Tata tog över rodret för Jaguar som ekonomin blev tillräckligt god för att äntligen producera en ny strikt tvåsitsig roadster. Konceptet till F-Type visades för första gången på Frankfurts bilsalong 2010 under namnet C-X16, då i kupé utförande och med en hybrid-drivlina. När F-Type nu äntligen rullat ut på vägarna finns den till en början tillgänglig i tre motorversioner. En V6 på 340 hästkrafter, en V6 med kompressor på 380 hästar, samt värstingmodellen med V8 och kompressor på hela 495 hk. Z Magazine valde att testa mellanmodellen med ändelsen S bakom modellbeteckningen. Denna version skulle visa sig räcka mer än väl för resan över dom norska bergen och längs fjordarna. 

Norge är utan att överdriva ett fantastiskt vackert land, man brukar skämta om att Norge fick allt och Sverige inget. Riktigt så illa är det givetvis inte men ser man krasst så har det ovanligt långa, smala landet väster om Sverige rikligt med vackra berg och fjordar samt tillgång till olja. Med andra ord ett både vackert och välbärgat land. Det finns såklart baksidor till alla landets fördelar, en är att vägbyggandet inte har varit den bästa om man jämför med övriga länder i Europa. Med tanke på hur svår terräng med höga berg och djupa fjorddalgångar blir det en både dyr och komplicerad historia att ha ett väl utbyggt vägnät. Skämtsamt sägs ibland att Norges stadskassa skulle ta slut om man byggde ut hela vägnätet till EU-standard. Just av denna anledning blir vägnätet däremot bland det roligaste att köra med alla kurvor och branta, hissnande vägarpartier. Visst tar det lång tid att färdas från A till B då rådande hastighetsbegränsning oftast ligger kring 70 km/h. För att inte resenärerna ska dö av tristess har man löst detta genom att fylla vägsträckan med massor av konstverk och arkitektoniska rastplatser längs vägen. Det mesta är dessutom gratis då man ofta bara har använt naturen och förstärkt dess vackra omgivning på olika sätt. 

Resan börjar norrifrån och med ingång i Norge via Sverige och Åre. Sista målet mat innan dom aningen dyrare måltiderna i Norge avspisas på Wersén Restaurang. En utsökt trerätters bestående av vilt med en Biff Rydberg på ren till huvudrätt ser till att mättnaden håller sig till Trondheim där första övernattning sker. Från Trondheim är resan lagd över den iögonfallande Storseisundbron. Likt en orm slingrar den sig vägen mellan dom små öarna vilket man tydligt kan se från toppen av bron. Totalt är det åtta broar som länkar ihop öarna och Storseisundbron är största med sina 23 meter i spann och 260 meter i längd. Bron invigdes 1989 och är en stor turistattraktion. På båda sidor om bron finns rastplatser för den som vill stanna och ta en extra lång titt eller passa på att ta bilder på bron. Från Storseisundbron går resan söder ut och till Ålesund. En lite stad längst ut mot kusten som bjuder på en magnifik solnedgång rätt framför hotellfönstret. Följande dag står mytomspunna Trollstigen på menyn, en serpentinväg som utsetts till världens vackraste vägar ett flertal gånger och tillhör dom större attraktionerna längs vår vägsträcka. På toppen som ligger cirka 800 meter över havet finns en stor parkeringsplats med både souvenirshop och ett café. Därifrån kan man dessutom via en liten cementerad gång ta sig till ett par anlagda utkiksplatser för att få en riktigt bra vy över vägen. 

Maskinen i F-Type S är en kompressormatad V6 på 3 liter och 380 hästar. 0-100 avverkas på 4,9 sekunder och toppfarten nås vid 275 km/h. På pappret imponerar inte siffrorna över det normala och i verkligheten gör dom det inte heller. Men dom räcker mer än väl för den som vill kunna ha riktigt kul i en bil för två utan tak. Förbrukningssiffrorna håller sig inom rimliga nivåer om man låter bli att gasa fullt hela tiden. En sak som däremot verkligen inte kan göra någon besviken och som absolut är över det normala är ljudet från de två piporna i änden på bilen. Aldrig har en V6 med kompressor låtit så här, den är arg och fräser och smäller likt en ursinnig katt. Inte ens i normalläget går det att starta bilen utan att den ger en avgasknall vid starten. Här ska ingen få ligga vaken utan att veta vem som åker till jobbet först. Körkänslan är också över det normal, ett mycket fint avstämt chassi gör färden längs dom vindlande vägarna till en ren fröjd. Med antisladd i sportläget tillåter bilen lite ställ i kurvorna men hjälper till när det går för brett. Ett vindskydd skulle vara uppskattat då det uppstår en del turbulens i högre hastigheter. Men på det hela taget trivs man mycket bra i sittbrunnen som har en snygg och ren förarmiljö.