Artikeln producerades ursprungligen 27 november 2018, vissa fakta och priser kan har förändrats sedan dess.

Ferrari Portofino

Cabrioletmodellen California T har fått en ersättare med namnet Portofino och jag tog en tur längs Route Napoleon i denna nya taklösa Ferrar.

Efterträdaren till Ferraris metallcabriolet California är nu här och namnet Portofino kommer från den pittoreska och lyxiga fiske- och sommarorten i Ligurien, Italien. Föregångarens namn, California, härstammade från en ikoniska modell som hette 250 GT California Spyder vilken byggdes mellan 1958-1963 i 104 ex. Betingar i dag svindlande priser på auktioner, uppemot 18 miljoner dollar…

Avtäckningen av Portofino förra året hölls passande nog på platsen där modellen fått sitt namn. Presentationen hölls på en specialbyggd flytdocka som lagts i hamnen där lyxyachterna normalt ligger förtöjda. Ferrari Portofino är en så kallad 2 + 2 cabriolet där de bakre sätena mer är avsedda för barn eller väskor. Under huven fram finner vi samma turbomatade V8-motor som sitter i 488 GTB och GT4 Lusso T. Vi snackar 600 hästkrafter och noll till hundra på 3,5 sekunder. Toppfarten nås när mätarnålen visar 320 kilometer i timmen. Ferrari har lagt ned ett otroligt arbete på känslan i accelerationen där så kallat ”tuborlagg” absolut inte får förekomma. Man har även lagt mycket jobb på motorljudet och eftersträvat en liknande ljudbild som hos en stor orkester där man kan njuta av allt från bas till sopran. Utvändigt har en hel del förändrats sen föregångaren California. Portofino känns mindre och tightare i sin rock men båda bilarna har faktiskt samma axelavstånd. Däremot har Portofinon gått en bantningskur och skakat av sig 80 kilo vilket måste anses som väldigt bra, speciellt i kombinationen med de 40 hästar mer motorn ger.

Under årets Europaresa med Gran Turismo Events fick jag möjligheten att provköra Portofinon som Olav Medhus från norska Ferrari-återförsäljaren Autoxo hade med sig. Vägen som stod till förfogande var sista sträckan för eventet mellan Monaco och Cannes som sträckte sig över klassiska Route Napoleon. Vägen, som egentligen heter Route Nationale 85, är uppkallad efter Napoleon Bonaparte då han landsteg i Golfe-Juan den 1 mars 1815 från sin exil på ön Elba för att återta tronen och ville snabbt nå Lyon utan att behöva möta den nya regimens trupper i Rhônes dalgång. Vägen går norr om franska rivieran och innehåller otroliga vägpartier med slingrande bergsvägar och utmanande körning. Med andra ord helt perfekt för Portofinon som tar varje kurva med fröjd. Man märker snabbt arbetet Ferrari lagt på att man inte ska känna av hur turboaggregatet arbetar, kraften finns alltid tillgänglig ända från botten. På ratten finns ett vred som på Ferrari-språk kallas “Manettino” och på detta vred finns tre olika lägen, “Comfort”, “Sport” och “ESC OFF”. Dessa lägen ställer om bilens karaktär för olika situationer. Det sistnämnda är avsett för dig som har verkligen vet vad du gör då antisladdsystemet stängs av helt och du ej kommer få någon hjälp från bilen om du tappar kontrollen. Så läget att föredra på dom kurviga vägarna men när man ändå vill att bilen ska vara på tå är Sport. Gasrespons, växellådan och styrningens karaktär ändras och i detta läget får du även ett hårdare chassi för att känna vad som händer under däcken tydligare. Numera har Portofino fått en elektronisk servostyrning samt en elektronisk diffbroms bak. Detta påverkar givetvis uppträdandet positivt på vägen och det känns som man har otroligt bra kontroll även i höga farter och på den slingrande vägen trots 600 hästar på backdäcken.

 

Invändigt har självklart Portofino uppdaterats en hel del sen sin föregångare men man kan fortfarande se tydliga likheter. En stor nyhet är att du som passagerare nu fått den lilla skärmen som visar en hel del motordata så som hastighet, varvtal, G-kraft med mera. Skärmen kom först i modellen FF och är en kul detalj. Läderarbetet i Ferraris bilar är alltid något extra och inget undantag i Portofino. På toppen av instrumentbrädan löper en läderlist som för tankarna mot lyxiga väskor i samma material. Fläktutblåsen är smidda i tunn metal och känns extremt påkostade. Istället för vanliga mattor där man har fötterna sitter plattor av perforerad aluminium. Extremt snyggt och liknar de som sitter i racingbilar. Som på andra Ferrarimodeller finns ingen vanlig växelspak utan en konsol i mitten med tre knappar, “R” för back, “Auto” för att gå tillbaka till automatläget om du valt att börja växla manuellt med padlarna på ratten, samt “Launch” vilket står för launch-control och ger dig en optimal start från stillastående. 

Tack vare sitt metalltak blir Portofinon även mycket trevlig även med taket uppe. Något jag dock inte utforskar denna varma och soliga dag. Men att Ferrari Portofino är en bil för livsnjutaren hinner jag uppleva mer än väl. Det är här är Ferrarimodellen du ska välja om du både vill njuta av att köra taklöst men samtidigt även vill ha en bil som funkar även när det är sämre väder. Du vill kunna packa lite mer men även ha kvar sportigheten när vägen blir mer utmanande. Man kan på sätt och vis säga att Ferrari Portofino är den perfekta vardagsFerrarin. Om detta får Enzo Ferrari att vänder sig i graven eller applåderar i sin grav låter jag vara osagt.